Måndag

Jag har framför mig en stor påse med fin choklad som jag köpte på lunchen för 40 spänn. den är himmelsk och underbar på samma sätt som den förgör och förstör för mig. jag har inte öppnat den än. Jag vet inte ens varför jag köpte den, kanske är det vana. jag har haft den framför mig i två timmar nu utan att öpnna den. Jag är inte hungrig, tvärtom är jag ganska mätt fortfarande efter lunchen. Men nu har demonerna börjat prata med mig och försöker övertala mig att ta en bit. Eller en bit, fan vem försöker jag lura. Jag kan inte ta en bit, jag kommer äta upp allt på en gång. Jag kommer inte ens njuta av den utan kommer göra det för att... jag måste??? för att jag behöver det för att må bra??? för att jag har abstinens??? vana? ja vet inte, inte för att jag är sugen på choklad och kan njuta av en kanongod pralin och säga efteråt - det där var fanimig en god bit choklad. Nej jag måste äta tills jag nästan mår illa, och gärna över den gränsen, istället för mat.. sen i en halvtimma efteråt mår jag psykiskt kanonbra, jag känner mig nöjd, lugn, harmonisk, men inte lycklig. Inte för fem öre, jag känner mig bara proppmätt, fet, äcklig, orörlig. Med den vetskapen blir jag bara besviken på mig själv och känner mig hänging för att jag inte är i den form jag vill vara i och för att jag inte kan kontrollera mig. MEN jag känner mig hängig, ledsen och otillfredställd när jag inte får mitt gift... Snacka om problem